GRACILE syndrom

GRACILE-syndromet är en ärftlig mitokondriell sjukdom som kännetecknas av tillväxthämning hos fostret, aminoaciduri (onormal mängd aminosyror i urinen), kolestas (försämrad gallsekretion) och järnöverskott. Det är en extremt allvarlig sjukdom med mycket kort förväntad livslängd.

Typiskt GRACILE-syndrom orsakas av förekomsten av två kopior av mutationen c.232A>G (p.Ser78Gly) i BCS1L-genen, som kodar för ett mitokondriellt protein som deltar i cellens underhåll av den mitokondriella strukturen och i sammansättningen av ett av de molekylkomplex som ansvarar för energiproduktionen.

Prevalensen av GRACILE-syndromet i den allmänna befolkningen är mindre än ett fall per miljon invånare. Incidensen av sjukdomen är dock högst i Finland (1/50 000 födslar) där c.232A>G-varianten är särskilt vanligt förekommande. Fall av GRACILE har också rapporterats, med en lägre incidens, i Turkiet, Sverige, Storbritannien och Spanien.

De första symtomen uppträder före födseln. Fosterstorleken under graviditeten är mindre än normalt, utan tecken på kronisk hypoxi och för tidig förlossning. Den GRACILE-drabbade nyfödda utvecklar mjölksyraacidos och aminoaciduri. Järnöverbelastning förekommer och ses med ökat plasmaferritin och minskade transferrinnivåer, samt järnackumulering i levern vilket kan leda till leverskada. Syndromet har fått sitt namn efter de definierande symtomen "tillväxthämning, aminoaciduri, kolestas, järnöverbelastning, mjölksyraacidos och tidig död".

Behandlingen inriktas på symtomlindring. Andra leversjukdomar som förknippas med mitokondriella defekter, t.ex. Pearsons syndrom, bör uteslutas. Mitokondriella fettsyraoxidationsstörningar och störningar i Krebs cykel kan ge symtom som liknar GRACILE-syndromet.