Glioblastom (GBM) är den vanligaste och mest elakartade tumören bland neoplasmer i centrala nervsystemet. Den har sitt ursprung i gliaceller, som ansvarar för att stödja nervsystemets celler. Den växer snabbt och kan uppträda i alla åldrar, även om den är vanligare hos vuxna. På grund av sin malignitet har dessa tumörer en dålig prognos. Dess förekomst är mycket låg och överstiger inte 2-3 fall per 100 000 invånare.
Glioblastom
De exakta orsakerna till glioblastom är okända. Det kan utvecklas från ett diffust astrocytom eller ett anaplastiskt astrocytom (sekundära glioblastom), men i de flesta fall uppstår det de novo, utan några tecken på tidigare neoplasi.
För närvarande är joniserande strålning den enda entydiga riskfaktorn som identifierats för gliomala och meningeala tumörer. Studier visar att strålning mot kraniet, även i låga doser, kan öka risken för gliomala tumörer, med en latensperiod på upp till 20 år efter exponering.
Det finns andra faktorer som kan bidra till utvecklingen av sjukdomen:
- Genetiska sjukdomar som predisponerar för tumörbildning, såsom neurofibromatos typ 1 och typ 2, Lynch-syndrom, Turcot-syndrom och Li-Fraumeni-syndrom.
- Även om det kan utvecklas när som helst är det vanligare efter 45 års ålder.
- Kön, något vanligare hos män än hos kvinnor.
Symtom
Eftersom glioblastom kan växa snabbt orsakas de vanligaste symtomen vanligtvis av en ökning av trycket i hjärnan. Dessa symtom kan inkludera huvudvärk, illamående, kräkningar och dåsighet. Dessutom kan kramper, progressiv kognitiv dysfunktion, personlighetsförändringar, beteendeförändringar och minnesförlust uppstå.
Beroende på tumörens placering kan patienter utveckla en mängd olika symtom såsom svaghet på ena sidan av kroppen, minnesförlust och/eller talsvårigheter samt synförändringar.
Förebyggande
Det finns ingen fullständig förebyggande åtgärd för utvecklingen av glioblastom; i vissa fall kan dock undvikande av modifierbara riskfaktorer hjälpa till att minska risken. För närvarande är den enda identifierade riskfaktorn som tydligt förknippas med utvecklingen av dessa tumörer exponering för joniserande strålning.
Exponering för denna typ av strålning kan ske genom olika vägar:
- Intern exponering: uppstår när radionukliden inhaleras, intas eller injiceras.
- Extern exponering: uppstår när radioaktivt material finns i miljön.
Personer som är mest utsatta för denna typ av strålning inkluderar astronauter (på grund av kosmisk strålning), röntgenmedicinsk personal, forskare och personal vid radioaktiva anläggningar. Dessutom kan ytterligare exponeringar uppstå vid varje röntgenundersökning och nukleärmedicinsk procedur.
Antal observerade varianter
13,5 miljoner varianter
Antal risklokalisationer
10 loci
Analyserade gener
Bibliografi
Melin BS, Barnholtz-Sloan JS, Wrensch MR, et al. Genome-wide association study of glioma subtypes identifies specific differences in genetic susceptibility to glioblastoma and non-glioblastoma tumors. Nature Genetics. 2017 May;49(5):789-794.
Louis DN, Perry A, Wesseling P, et al. The 2021 WHO Classification of Tumors of the Central Nervous System: a summary. Neuro Oncol. 2021 Aug 2;23(8):1231-1251.
