Keratokonus

Keratokonus är ett tillstånd i hornhinnan som gör att den blir tunnare och får en konformad utbuktning. Det orsakar suddig syn och kan leda till ljuskänslighet. Förekomsten varierar mellan olika befolkningsgrupper och kan vara så hög som 1,2 procent i Europa.

Keratokonus börjar vanligen utvecklas mellan slutet av tonåren och början av trettioårsåldern och drabbar oftast båda ögonen.

Orsakerna är okända, även om genetiska faktorer och miljöfaktorer är inblandade i utvecklingen. Det uppskattas att omkring 1 av 10 personer har keratokonus i släkten och de miljöriskfaktorer som hittills har beskrivits är följande

• Regelbunden kraftig gnidning av ögonen.
• Förekomst av ögonallergier.
• Vissa sjukdomar som retinitis pigmentosa, Downs syndrom, Ehlers-Danlos syndrom, Marfans syndrom, hösnuva och astma.

Keratokonus drabbar vanligtvis båda ögonen, även om det kan ge olika symtom på båda ögonen. Symtomen uppträder gradvis och bland de vanligaste är

• Suddig syn
• Något förvrängd syn där raka linjer kan se krokiga eller vågiga ut.
• Ökad känslighet för ljus
• Rodnad eller svullnad i ögonen
• Förvärring av närsynthet och/eller astigmatism
• Kontaktlinser med dålig passform

Det finns inga effektiva åtgärder för att förhindra uppkomsten av keratokonus, även om kontroll av ögonallergier och undvikande av att gnugga ögonen kan bidra till att förhindra förvärring. När sjukdomen väl har utvecklats är kontaktlinser den viktigaste behandlingen, även om de inte hindrar sjukdomen från att utvecklas. Den enda effektiva kirurgiska behandlingen hittills är hornhinnetransplantation.