Keratokonus

Keratokonus är ett tillstånd i hornhinnan som orsakar förtunning och utveckling av en konformad utbuktning. Det leder till suddig syn och kan orsaka ljuskänslighet. Förekomsten varierar mellan populationer och kan nå upp till 1,2% bland européer.

Keratoconus börjar vanligtvis utvecklas mellan slutet av tonåren och trettioårsåldern, och det påverkar oftast båda ögonen.

Orsakerna till keratokonus är okända, men det finns genetiska och miljöfaktorer som är involverade i dess utveckling. Det uppskattas att cirka 1 av 10 personer har en familjehistoria av keratokonus, och de miljöriskfaktorer som hittills beskrivits är:

• Vanligtvis att kraftigt gnugga ögonen.
• Närvaron av ögonsjukdomar.
• Att lida av vissa tillstånd som retinitis pigmentosa, Downs syndrom, Ehlers-Danlos syndrom, Marfans syndrom, hösnuva och astma.

Generellt påverkar keratokonus båda ögonen, även om det kan ge olika symptom i dem. Symtomen uppträder gradvis och bland de vanligaste finns:

• Sudden syn
• Lite förvrängd syn där raka linjer kan se böjda eller vågiga ut
• Ökad ljuskänslighet
• Rodnad eller svullnad i ögonen
• Förvärring av närsynthet och/eller astigmatism
• Dålig passform av kontaktlinser

Det finns inga effektiva åtgärder för att förebygga uppkomsten av keratokonus, även om hantering av ögonallergier och att undvika att gnugga ögonen kan hjälpa till att förhindra försämring. När det väl har utvecklats är kontaktlinser den primära behandlingen, även om de inte stoppar sjukdomens progression. Den enda effektiva kirurgiska behandlingen hittills är hornhinnetransplantation.