Schizofreni

Schizofreni är en kronisk, svår och funktionshindrande psykiatrisk störning där drabbade personer tolkar verkligheten på ett onormalt sätt. Sjukdomen kan orsaka en kombination av hallucinationer, vanföreställningar och allvarliga tankar och beteendestörningar. Detta kan leda till rädsla och göra drabbade personer tillbakadragna och lättirriterade. Den drabbar cirka 24 miljoner människor världen över.

De exakta orsakerna till sjukdomen är okända, men det tros vara resultatet av en kombination av genetik och miljö- och/eller psykosociala faktorer som orsakar dysreglering av hjärnans fysiologi. Studier som hittills genomförts visar att de drabbade upplever en obalans i nivåerna av neurotransmittorer.

Bland riskfaktorerna som kan bidra till utvecklingen av denna störning är:

• Förekomst av andra odiagnostiserade psykiska störningar.
• Vissa komplikationer under graviditet och förlossning, såsom undernäring eller exponering för toxiner eller virus som kan påverka hjärnans utveckling.
• Användning av psykoaktiva eller psykotropa droger under tonåren och ungdomen.

Schizofreni diagnostiseras vanligtvis före 30 års ålder och är mycket sällsynt hos barn och efter 45 års ålder. Symtomen inkluderar problem med tänkande, beteende och känslor. Tecknen och symtomen kan variera. De vanligaste är följande:

• Vanföreställningar: de drabbade har falska övertygelser som inte har någon grund i verkligheten, såsom att tro att de blir trakasserade eller att en katastrof kommer att inträffa.
• Hallucinationer, som innebär att se eller höra saker som inte finns. De kan involvera något av sinnena, men att höra röster är det vanligaste.
• Desorganiserat eller onormalt motoriskt beteende, som kan innebära motstånd mot att följa instruktioner, olämplig hållning eller brist på respons i rörelse.
• Nedsatt kommunikation, med nonsenssamtal.
• Negativa symtom är associerade med avbrott i normala känslor och beteenden. De är svårare att känna igen. Personer med negativa symtom behöver hjälp med dagliga uppgifter.
• Hos tonåringar kan social tillbakadragande, minskad skolprestation, irritabilitet och brist på motivation förekomma.

Det är vanligt att symtomen förändras över tid i typ och svårighetsgrad och växlar mellan perioder av försämring och remission.

De exakta orsakerna till schizofreni är okända, så total förebyggande av sjukdomen är inte möjlig. Det är känt att flera faktorer bidrar till dess uppkomst. Bland de icke-modifierbara är genetisk predisposition den mest kända: 10 % av personer med schizofreni har en nära släkting (föräldrar, syskon) som har diagnostiserats med den.

Det finns också ett antal åtgärder som kan bidra till att minska risken för sjukdomen:

• Kontroll under graviditet och efter förlossning för att undvika komplikationer som undernäring hos barnet, havandeskapsförgiftning eller tidig hantering av eventuella neonatalinfektioner.
• Undvik användning av droger som cannabis, alkohol eller kokain.
• Undvik exponering för traumatiska händelser hos barn och ungdomar.
• Upprätthåll goda sociala relationer, vilket hjälper till att ha god självkänsla, minska stress och undvika att känna sig ensam.
• Stresshantering.
• Använd skyddsåtgärder för huvudskador, såsom hjälm vid cykling eller motorcykling.
• Hälsosam livsstil, med regelbunden motion och konsumtion av hälsosamma livsmedel.

Schizofreni kräver livslång behandling, även om symtomen försvinner. De tillgängliga multidisciplinära behandlingarna, som inkluderar farmakologiska och psykiatriska tillvägagångssätt, hjälper till att effektivt kontrollera sjukdomen och förhindra förekomsten av episoder.