Isoniazid (Biverkningar)

Isoniazid är ett antibiotikum som används vid behandling av tuberkulos och fungerar som ett potent bakteriedödande medel mot Mycobacterium tuberculosis. Dess metabolism, särskilt relaterad till NAT2 (N-acetyltransferas 2)-genotyp, kan påverka dess effekt och risken för biverkningar, såsom hepatotoxicitet.

Tuberkulos är en av världens största infektionssjukdomar och orsakar uppskattningsvis 1,6 miljoner dödsfall årligen. Behandling med första linjens anti-TB-läkemedel som rifampicin, isoniazid, pyrazinamid och etambutol är i allmänhet effektiva, men utvecklingen av läkemedelsresistens har avsevärt påverkat framgången för denna behandling.

Isoniazid, som introducerades 1952, kännetecknas av god tolerabilitet och låg kostnad. Som tidigare beskrivits orsakar läkemedel mot tuberkulos att det infektiösa ämnet dör och har därför en bakteriedödande effekt. När det gäller isoniazid har läkemedlet en hög tidig bakteriedödande aktivitet och minskar bakteriebelastningen med 90-95% under de första dagarna av behandlingen.

VERKNINGSMEKANISM

Isoniazid är ett antibiotikum som främst används för behandling och förebyggande av tuberkulos. Detta läkemedel, som är ett av de mest effektiva förstahandsläkemedlen mot Mycobacterium tuberculosis, hämmar syntesen av mykolsyra, en viktig komponent i bakteriens cellvägg, vilket leder till att bakterien dör.

KONTRAINDIKATIONER

Isoniazid ska inte ges till patienter med känd överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Det ska inte heller ges till patienter med svår leverinsufficiens.

Detta läkemedel uppvisar oönskade interaktioner med karbamazepin, disulfiram och rekommenderas därför inte att tas samtidigt. Dessutom rekommenderas försiktighet vid kombination av isoniazid med andra föreningar såsom flyktiga halogenerade anestetika, kumarinantikoagulantia, ketokonazol, glukokortikoider, fenytoin eller rifampicin, bland andra.

BIVERKNINGAR

Även om isoniazid i allmänhet är säkert kan det orsaka biverkningar, varav de flesta är övergående och låggradiga. Dessa inkluderar gastrointestinala effekter, utslag och pruritus samt perifer neuropati, även om förekomsten av den senare är mycket låg. En av de allvarligaste biverkningarna som förknippas med läkemedel mot tuberkulos är emellertid hepatotoxicitet, som kan leda till behandlingssvikt och ökad dödlighet hos tuberkulospatienter.

Isoniazid metaboliseras i levern huvudsakligen genom acetylering av enzymet N-acetyltransferas 2 (NAT2). NAT2-genen, som kodar för detta enzym, är i hög grad polymorf och uppvisar stora variationer i uttryck och enzymaktivitet mellan olika individer. Vissa genetiska polymorfismer i NAT2-genen har förknippats med ökad plasmakoncentration av isoniazid och en ökad risk för att utveckla hepatotoxicitet.

HANDELSNAMN

Isoniazid marknadsförs under en mängd olika namn, t.ex:

• Isonarif®, Isaotamin
• Isaotamin®.
• Rifamat
• Rifater®