Riskbenägenhet

Risktagande är en viktig komponent i flera psykiatriska sjukdomar och kan påverka livsstilsval som rökning, alkoholkonsumtion och kost.

Risktolerans definieras som viljan att ta risker, vanligtvis för en viss belöning, och varierar avsevärt mellan olika människor. Vanliga aktiviteter som har förknippats med risktagande och allmän risktolerans inkluderar äventyrlighet (definierat som den självrapporterade tendensen att vara äventyrlig kontra försiktig) och risktagande när det gäller bilkörning, alkohol, rökning och sex.

Historiskt sett har riskbenägenhet kopplats till ett antal biologiska processer, bland annat steroidhormonet kortisol, monoaminerna dopamin och serotonin samt könssteroidhormonerna östrogen och testosteron.

Dessutom har några av huvudkomponenterna i den kortikala-basala gangliakretsen, som är känd som belöningssystemet hos människor och icke-mänskliga primater, och som är involverad i inlärning, motivation och beslutsfattande, också kopplats samman. Immunsystemet har också kopplats samman, men det behövs mer forskning om vilken typ av koppling som finns. Det är dock inte klart i vilken utsträckning både belöningssystemet och immunsystemet påverkar risktagandet.

Förutom den genetiska faktorn för allmän risktolerans och risktagande, förklarar miljömässiga och demografiska faktorer en betydande del av variationen i denna egenskap. Faktorer som kön och ålder har visat sig ha ett signifikant samband med allmän risktolerans, liksom vilken typ av livserfarenheter individer har haft.