Sömnlängd

Det står nu klart att genetik spelar en viktig roll för sömnegenskaper. Även om miljöfaktorer kan påverka sömnens längd och intensitet, är det känt att vissa genetiska varianter påverkar dessa egenskaper och i vissa fall till och med kan leda till familjära sömnstörningar.

Sömn definieras som ett reversibelt naturligt tillstånd av medvetslöshet där man är mindre mottaglig för yttre stimuli och har en relativt låg aktivitet.

Tillräcklig sömn av hög kvalitet är avgörande för psykiskt och fysiskt välbefinnande. American Academy of Sleep Medicine rekommenderar att vuxna sover minst 7 timmar per natt på regelbunden basis.

Till skillnad från andra däggdjur anses sömnlängden hos människor regleras av två processer: den homeostatiska S-processen, som ökar under vakenhet och minskar under sömn, och C-processen, som styrs av den cirkadiska klockan, som är synkroniserad med jordens dag-natt-cykler genom utsöndringen av melatonin. Dessutom är sömnens varaktighet en process som anpassas efter behov, så att kompensationsmekanismer aktiveras när sömnen går förlorad, vilket förlänger den efterföljande sömnens varaktighet.

Sömn är nödvändigt för minneskonsolidering och innebär att minnen som förvärvats i hippocampus införlivas i hjärnnätverket neocortex, där långtidslagring sker.

Kroniska sömn- och dygnsrytmstörningar har förknippats med en ökad risk för humörstörningar, försämrad kognitiv prestationsförmåga och kardiometaboliska störningar. Förståelsen av genetikens roll och de underliggande biologiska mekanismer som utlöser sömnrelaterade störningar är fortfarande föremål för flera studier.