Sömnlöshet

Sömnlöshet är en kronisk sömnstörning som innebär svårigheter att somna eller somna om, och som går utöver sporadiska sömnstörningar. Detta problem kan ha en betydande inverkan på livskvaliteten och den dagliga funktionen hos dem som lider av det. Det uppskattas faktiskt att omkring en tredjedel av befolkningen i allmänhet har upplevt sömnlöshet någon gång under sitt liv.

Insomni är en sömnstörning som omfattar en rad svårigheter relaterade till kvaliteten och kvantiteten av nattlig vila. De drabbade kan uppleva problem med att somna i början av natten, svårigheter att somna under natten eller en känsla av att den sömn de får inte är vilsam. Dessa svårigheter kvarstår trots att man har en miljö som främjar sömn. Ett centralt kännetecken för insomni är att dessa sömnstörningar är förknippade med nedsatt funktionsförmåga under dagen, vilket kan omfatta koncentrationssvårigheter, humörsvängningar och allmän prestationsförmåga. Dessutom måste sömnsvårigheterna upprepas minst tre gånger per vecka och ha förekommit under minst en månad.

Störningen har kopplats till ökad risk för och svårighetsgrad av metaboliska, kardiovaskulära, neurodegenerativa, mentala och emotionella hälsostörningar.

Genetik spelar en viktig roll vid studier av insomni, men det finns andra icke-genetiska faktorer som ökar risken för att drabbas av detta tillstånd:

• Kvinnor är mer benägna att drabbas av sömnlöshet på grund av hormonella förändringar under menstruationscykeln, klimakteriet eller graviditeten.
• Stress och/eller traumatiska livshändelser.
• Hög ålder. Det finns en ökad risk för sömnlöshet efter 60 års ålder.
• Komorbida medicinska och psykiatriska tillstånd som ångest, diabetes eller cancer.
• Avsaknad av ett regelbundet sömnschema.

Förebyggande av sömnlöshet bygger på goda sömnvanor som främjar hälsosam vila. En viktig strategi för att förbättra sömnkvaliteten är att ha regelbundna rutiner för läggdags och uppvaknande, även på helgerna, samt regelbunden fysisk aktivitet. En genomgång av läkemedel som kan påverka sömnlösheten, måttliga eller inga tupplurar på dagen samt begränsat intag av koffein, alkohol och nikotin spelar också en viktig roll i det förebyggande arbetet.