Sannolikheten att drabbas av tendinopati i de nedre extremiteterna påverkas inte bara av en mängd olika miljöfaktorer, t.ex. träning, utan också av den genetiska komponenten. Variationer i de gener som reglerar utvecklingen och underhållet av ben, brosk och senor spelar en viktig roll för vissa individers sårbarhet för skador.
Tendinopati i nedre extremiteterna (ben)
Senor är anatomiska strukturer som ligger mellan muskler och ben, vars funktion är att överföra den kraft som genereras av muskeln till benet, vilket ger upphov till ledrörelser. De består till största delen av kollagen (30%) och vatten (68%), med en liten andel elastin (2%). Antalet blodkärl i dem är litet, men ökar under träning och läkningsprocesser.
En av de viktigaste egenskaperna hos senan är dess förmåga att återhämta sig och återgå till sitt normala tillstånd efter skada eller skada. För detta ändamål är det viktigt att förstå de individuella, genetiska, biomekaniska och miljömässiga faktorer som interagerar med varandra och som gör det möjligt att förebygga och optimera återhämtningen från tendinopatier. Tendinopatier är en grupp sjukdomar som påverkar senorna och som, enligt International Association of Rheumatology, klassificeras i två huvudgrupper: inflammatoriska och icke-inflammatoriska.
De vanligaste skadorna på senorna i de nedre extremiteterna är
- Akillestendinopati: Akillessenan är den största och starkaste senan i hela kroppen, förbinder triceps suralis med hälen, utför plantarflexion av foten och deltar i knäflexion. Relaterade riskfaktorer är ofta överanvändning, repetitivt trauma, vaskulär sjukdom, genetisk predisposition, neuropatier och reumatologiska sjukdomar som kan orsaka degeneration av senan.
- Skada på quadriceps-senan: Quadriceps femoris är en stor, kraftfull muskel som sitter på framsidan av låret. De muskler och senor som ingår i den bildar kontraktila enheter som stabiliserar höft och knä och gör att de kan röra sig. Skador på quadriceps muskler och senor är vanliga bland idrottare och aktiva vuxna.
- Korsbandsskador: Korsbanden är två strukturer som korsar knäets insida, länkar samman skenbenet med lårbenet och ger stabilitet vid extensions- och flexionsrörelser. Det främre korsbandet förhindrar att skenbenet rör sig framåt i förhållande till lårbenet och är det som oftast slits av. Å andra sidan förhindrar det bakre korsbandet att skenbenet rör sig bakåt. Skador på dessa ligament uppstår efter en plötslig riktningsförändring av knäet, överdriven inbromsning eller kontusion.
Analyserade gener
Bibliografi
El Khoury L, Ribbans WJ, Raleigh SM. MMP3 and TIMP2 gene variants as predisposing factors for Achilles tendon pathologies: Attempted replication study in a British case-control cohort. Meta gene, 2016; 9:52–5.
Posthumus M, September A V, Schwellnus MP, Collins M. Investigation of the Sp1-binding site polymorphism within the COL1A1 gene in participants with Achilles tendon injuries and controls. J Sci Med Sport, 2009; 12(1):184–9.
St?pie?-S?odkowska M, Ficek K, Kaczmarczyk M, Maciejewska-Kar?owska A, Sawczuk M, Leo?ska-Duniec A, et al. The Variants Within the COL5A1 Gene are Associated with Reduced Risk of Anterior Cruciate Ligament Injury in Skiers. J Hum Kinet, 2015; 45(1):103–11.
Vaughn NH, Stepanyan H, Gallo RA, Dhawan A. Genetic Factors in Tendon Injury: A Systematic Review of the Literature. Orthop J Sport Med, 2017; 5(8):232596711772441.
